Tanken var från början att det skulle endast bli ett inlägg kring ämnet NCAA, men när jag väl började skriva så insåg jag ganska snabbt att om jag skulle ta med allt, i ett inlägg, då hade det blivit på tok för långt och ni hade tröttnat eller inte ens börjat läsa, med tanke på längden. Istället valde jag då att dela upp det i två delar, där vi nu är framme vid den andra delen.

Vid sidan av NFL så är NCAA den enorma plattform som spelare vill befinna sig på, under deras tid på college, då det ger spelare den uppmärksamhet som behövs, för att kunna landa ett NFL kontrakt, något som sker årligen då man håller en så kallad drafting period där man utser vilka spelare som man vill plocka upp och till vilka lag.

NCAA:s historia fortsätter

Under 1973 så beslöt man sig inom NCAA att övergå till det upplägg man tillämpar än idag, med tre olika divisioner, Division I, II och III. Detta innebar att skolor som befanns sig i division I och II hade möjligheten att erbjuda stipendium till spelare och studenter, som spelade amerikansk fotboll, för att locka dem till just deras skola. Detta är dock inget som en skola i Division III kan göra. Normalt så består division I av enbart de större skolorna, där de mellanstora och små skolorna sedan finns i division II och III. Sen under 1978 tog man ytterligare ett steg när det gällde Division I, genom att dela in divisionen i I-A och I-AA men där man under 2006 valde att byta namn på dessa och Division I-A blev då Football Bowl Subdivision (FBS) och division I-AA blev Football Championship Subdivision (FCS).

Under 80-talet så erbjöds det inte något för kvinnliga idrottare. Organisationen ”Association for Intercollegiate Athletics for Women” förkortat AIAW tog tag i saker och ting, med över 1000 medlemsskolor var man det styrande organet inom kvinnliga sporter på skolor runt om i landet. Detta resulterade i en konflikt med NCAA under början av 80-talet när då båda organisationerna anordnade ett kvinnligt mästerskap. Under ett år hölls det således ett mästerskap både av NCAA men också AIAW, varpå den sistnämnde upphörde sin verksamhet efterföljande år och där majoriteten av medlemsskolorna nu istället övergick till NCAA.

Från 1982 så erbjöds det kvinnliga mästerskap i alla de divisioner som NCAA hade och efterföljande år godkändes planer för att utöka det kvinnliga sportprogrammet samtidigt som man pressade för att få ett mästerskapsprogram för kvinnor.

Dessvärre, som med så mycket annat i USA, så valde en grupp individer att stämma NCAA under 1999 för diskriminering gentemot kvinnor då männen ansågs hålla fler fördelar än kvinnor när det gällde sporten. Den högsta domstolen i USA valde dock att avslå denna stämningsansökan då de ansåg att NCAA inte var tvungna att följa lagen om jämställdhet.

Under de senaste två årtiondena har vi sett en allt större trend där man fokuserar på att rekrytera internationella spelare från runt om i världen, vilket också kan ses om man tittar på Tyskland och tyska atleter. USA är det land i världen som har flest tyskar i sina skolor än något annat land, bortsett från Tyskland då så klart. För många européer så är amerikanska universitet den enda möjligheten för dem som strävar efter att både få sig en utbildning men samtidigt även kunna fokusera på sin sport. Därför har många av dem som åker dit väldigt höga förväntningar och förhoppningar på sig själva.

Detta har också resulterat i att man har valt att titta utanför USA när det gäller medlemsskolor och under 2009 såg vi den första, icke-amerikanska skolan ansluta sig till NCAA, Simon Fraser University i staden Burnaby i Kanada.